För detta är vad man talar kallar den enda kvinnan på en polisstation någonstans i sverige. Inte är det konstigt att man slutar inom polisen som kvinna, eller?
Hörde att vår enda kvinnliga polis här slutat av personliga skäl, alltså förmodligen att hon mådde dåligt av något. Det är ju inte min business, men det är å andra sidan "a mans world" häruppe. Vad var det då inte för henne?
Man kan ju faktiskt klara sig ganska långt med en god vän och en bra arbetsmiljö.
Något säger mig att så inte var fallet...
Vad ska man säga om detta med poliserna och deras synsätt, jargong, bemötande av den värd vi lever i?
Inte särskilt representativ tycker jag. Visst vet man att de finns; de som av olika anledningar blivit så kalla och kärlekslösa att de inte orkar älska alla människor, men...
Ska de ha dessa befattningar?
NEJ!
De skulle för länge sedan ha setts oc sållats ut ur de ansökande.
En hälsning till alla poliser:
Ni har alla en otroligt viktig position i vårt land. Se till att ni får den respekt och den status ni ska ha genom att ni får den lön och de arbetsvillkor som ni ju allra bäst vet själva vet är lämpliga.
Jag står bakom era krav.
Alla ni som vet med er att ni har kompisar inom kåren som inte håller måttet: anmäl.
Se till att sortera i de egna leden. Det finns andra som kan ta platsen.
Gör det för er egen skull. För ni döms alla av oss andra. Och det finns ingen nåd hos oss.
Varför?
För att ni har genom er ståndpunkt, som ert yrkesval är, valt att vara de som granskas allra hårdast. De som ska ha den starkaste moralen, den renaste etiken.
Det är NI!
Börja med dig själv, och se dig sedan om.
Varje dag måste ja göra det. Varje dag kräver jag detta av de mina, och varje dag måste jag inse hur svårt det är, men samtidigt hur oundvikligt och viktigt det är.
För.........vad får vi annars för liv?
Direktlänkar till demoraliseringens demoner: (<-- = allitteration.... =) ....)
med film:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar